Jobbiga typer

När man pendlar så mycket som jag gör, ungefär 3,5 till fyra timmar per dag, stöter man på en mängd underliga människor på vägen. Jag har länge funderat på att skriva ett blogginlägg om alla olika sorter jag stött på, så here it goes:

Smackaren: En kvinna med löständer eller enormt behov av att suga på karameller. Var tionde sekund hörs ett smackande smaskande ljud som går mig på nerverna. Det går inte att säga till henne heller då jag inte är helt säker på vad som orsakar oljudet och för att jag inte känner för att såra/bråka med någon så tidigt på morgonen.

Harklaren: Lika jobbig som smaskaren. Harklar sig lite då och då så att man sitter på helspänn och hoppas att senaste harklingen var den sista. Inget direkt blött ljud, mer ett torrt, lätt raspigt som verkar aningens onaturligt.

Besserwissern: Oftast en kvinna över 55. Sätter sig på ens väska eller ryggsäck utan att fråga om platsen är ledig eller bry sig om väskan finns där. Värsta exemplaret: en kvinna som flyttade min ryggsäck från platsen bredvid mig till mitt knä och satte sig där trots att jag satt baklänges och trots att det fanns många lediga platser på andra sidan gången.

Snoraren: Hittas ofta på tåget. Sitter och drar in snor hela tiden och orkar inte gå till toaletten för att snyta sig eller hämta papper.

Toalettherr'n: Män som går på toaletten på tåget och bryr sig inte om att fälla ner sätet efter sig. Ohygeniskt, äckligt och självcentrerat.