Jag önskar att jag hade ett sätt att ladda ner mina tankar i enkla inlägg direkt och slapp vänta tills jag satt vid datorn för att skriva ner dem. De bästa inläggen, de skarpaste svaren och de intressantaste grejerna kommer när jag cyklar, går eller är på en plats där jag inte har tillgång till en dator med Internetuppkoppling. Jag vill skriva ner dem direkt och slänga upp till läsarna direkt men jag har glömt allt så fort jag kommer innanför dörren. Därför blir det ofta längre inlägg med långa mellanrum istället för en massa korta varje dag. Jag vill skriva men kommer inte på förrän det är för sent vad jag ska skriva. Det har gått nästan en vecka sedan jag, Claes, Judit och Sture var på Ölmässan och varje dag på väg eller till jobbet har jag tänkt på vad jag ska skriva och hur. Jag ville berätta om ölen Rasputin som hade varit lagrad på fat i elva år och smakade choklad; jag ville berätta om osten jag åt, chokladen, chipsen och ölkorven. Jag ville berätta att Claes och Sture drack knappt fyra centiliter var av en så stark whiskey att de blev berusade direkt, om färden hem när Sture och vår chaufför diskuterade allt från politik till att chauffören skulle dö av sorg om hans dotter blev lesbisk och jag ville berätta att Ölmässan var det roligaste jag varit på på hela året. Nu är det nerskrivet, nu hoppas jag att jag inte glömmer bort alla detaljer utan minns länge hur Rasputin-ölet smakade och hur hela upplevelsen var. Jag hoppas att jag kommer få skriva om fler sådana upplevelser och hoppas att jag blir bättre på att skriva blogginlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar