Det är mycket som snurrar just nu. Mycket som känns osäkert och som jag hoppas löser sig snabbt. Nästa vecka har jag opponering, vilket innebär att jag ska presentera mitt eget verk och sedan diskutera det med den personen som presenterar min reflexiva rapport och ger det konstruktiv kritik. Därefter ska jag presentera någon annans reflexiva rapport och ge den konstruktiv kritik och så ska vi diskutera verket och rapporten. Det går nog bra, hoppas jag.
Fredag är det idag och det innebär ett fredagsminne. Jag avskyr matte och har alltid gjort det. I grundskolan, kanske i tredje eller fjärde klass gömde jag mitt mattebok i kanske två veckor innan min lärare anade oråd och kontaktade mina föräldrar. De förhörde mig och undrade vart jag senast sett min mattebok, om jag kunde tappat den någonstans eller om någon tagit den. Till slut stod jag inte ut längre utan sprang och hämtade matteboken och slängde den framför mina föräldrar. Jag minns inte om jag fick något straff. Tror jag fick lite extra läxor men trots att jag avskydde matte var jag ganska långt fram i boken så det kanske inte gjorde så mycket. Det lärde mig att ljuga inte fungerade i längden. Resten av grundskolan fick jag förresten VG i matte. Nästa kamp med matten hade jag i gymnasiet. Min lärare var en föredetta gymnastiklärare som verkligen inte såg ut som om han kunde ha undervisat i gymnastik för han var tjock och långsam. Han var inte sårskilt pedagogisk; när vi skulle lära oss andragradsekvationer var det ingen i klassen som förstod hur man skulle göra. Vi kom på en smart lösning tyckte vi; den duktigaste eleven i matte, Ioannis, skulle lära sig andragradsekvationer med hjälp av läraren och sedan skulle han lära ut till resten av klassen hur man skulle göra. Det vägrade förstås läraren och visade på tavlan en gång till på precis samma sätt men med olika tal. Jag fick nätt och jämnt G i Matematik B men kände mig tvungen att läsa Matematik C också för att kunna komma in på den utbildningen jag ville läsa på Högskolan i Skövde. I Matte C hade vi tack och lov fått en ny, pedagogisk lärare som verkligen hade tålamod med mig. Sista provet vi hade hade vi ett antal tal vi skulle lösa och så rättade han det direkt. Det tog mig kanske tre eller fyra försök med nya uppgifter varje gång innan han sade att jag fick godkänt. Utan hans hjälp skulle kanske aldrig ha kommit in på DSUD på HiS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar